Egawa Tatsuya och hans assistenter

Krister Joas

Tokyo Daigaku monogatari, Big Comics, 13 volymer (juni 96), Golden Boy, Jump Comics Deluxe, 7 volymer (juli 96), båda av Egawa Tatsuya

Titeln ''Tokyo University Story'' ( , Tokyo daigaku monogatari) kan kanske få en att misstänka att historien utspelar sig på Tokyo Universitet. Det är inte helt fel men det dröjer ända till volym 11 innan huvudpersonen Murakami Naoki ( ) kommer in vid universitetet. De första tio volymerna ägnas åt vägen dit.

Murikamis stora mål i livet är att komma in på det bästa universitetet i landet och inget verkar kunna hindra att hans dröm kommer att gå i uppfyllelse. Han är en stjärnelev och hamnar alltid på en ointaglig första plats på alla prov i skolan han går i, en bra bit före nästa elev. När Murakami träffar Mizuno Haruka ( ) börjar saker och ting gå snett. Murakami blir störtförälskad och han börjar få svårt att koncentrera sig på studierna. När han sitter på sin kammare kan han inte låta bli att tänka på Haruka och han blir ofta svartsjuk när han fantiserar om vilka andra personer hon träffar.

Murakamis resultat i skolan börjar dala och när han till slut hamnar på andra plats i ett prov är det som om hela hans värld slås i spillror. De andra är fortfarande imponerade: att hamna på andra plats är ju också en fantastisk prestation, men inte så för Murakami. Samtidigt med Murakamis försämrade resultat har Haruka blivit inspirerad av honom att också satsa på att komma in vid Todai och hennes resultat förbättras med tiden.

Den stora dagen kommer i volym sex men katastrofen är ett faktum för Murakami lyckas inte komma in. Haruka däremot lyckas men hennes prestation dränks i den olycka Murakami drabbats av. Visst är hon glad men det var ju ödesbestämt att hon och Murakami skulle komma in tillsammans. Murakamis bedrövelse känner inga gränser och när han är på den absoluta botten så erkänner han för Haruka att han legat med Suzuki Eri, en gemensam bekant som sedan länge gillat Murakami.

Murakami och Haruka har två vitt skilda personligheter. Murakai är en allvarstyngd person medan Haruka är en extremt utåtriktad och har alltid lätt för att skratta och att inte ta allt på så stort allvar. Detta har hon genom åren lärt sig för att överleva.

Haruka är nämligen en mycket speciell person som alltid har varit ett tacksamt mål för mobbning i skolan. Hennes försvar har varit att skämta om allt och att hitta på vägar att klara av svårigheterna. En gång när hon var liten brukade alltid pojkarna i klassen förstöra hennes lunch. Hennes lösning var att ta med sig en lunchlåda som hon gömde på ett säkert ställe. När pojkarna i klassen gjort sitt smet hon iväg och åt den hemliga lunchlådan. En pärla i ''TUS'' är i volym tio där Harukas barndom beskrivs med många av hennes med och motgångar.

Till slut kommer i alla fall Murakami in vid Todai i volym 11 men naturligtvis är inte lyckan fullständig för det. Handlingen i ''Tokyo University Story'' blandas ofta med fantasier och det kan ibland vara svårt att hänga med i svängarna. Jag kan heller inte tänka mig denna serie publicerad 30 sidor per månad eftersom det ibland inte händer något på ganska länge. Det mest extrema exemplet är volym 13 som enbart handlar om hur Murakami försöker bestämma sig för om han ska ringa på hos Haruka och förklara sin kärlek till henne eller inte. Sekvensen löper över 200 sidor och består omväxlande av Murakamis fantasier om hur Haruka kommer att reagera och vad som verkligen händer.

''Tokyo daigaku monogatari'' är ganska ojämn och varierar krafigt mellan suveräna berättelser till långtråkiga och om man chansar på en volym så kan man ha otur och få en helt fel uppfattning av helheten. En kompis till mig köpte volym åtta och tyckte den var urtråkig men efter att han sett några andra volymer ändrade han uppfattning. I just den volymen spelade Murakami en till synes oändlig serie bordtennismatcher som inte var speciellt intressanta.

Som i alla Egawas senare serier tycker jag verkligen om teckningarna även om de ibland kan vara väl överdrivna. Egawas teknik har förfinats genom åren och han har nu en ommisskänlig stil. Om ni någon gång läst Newtype så brukar han bidra med ett fotografi blandat med en teckning på sista uppslaget i tidningen. Egawas historier är ibland också ganska extrema, men ''Tokyo University Story'' är tämligen realistisk om man jämför med ''Golden Boy'', en annan av Egawas senare serier.

''Golden Boy'', som nyligen kom ut som OAV av hög kvalitet, handlar om Ooe Kintaro ( ), en 24-årig pojke vars stora hobby helt enkelt är att studera. Han studerar allt möjligt bara för studiernas egen skull och åker land och rike runt på sin mountain bike och hoppar på småjobb här och där. Han har en speciell förkärlek för att studera saker som har med kvinnor och sex att göra och han är alltid villig att prova allt inom detta ämne.

Kintaro är mycket speciell och en sak som bidrar till detta är inte hans studiemani utan att han är så fantastiskt läraktig, vare sig det gäller att på en månad gå från att i det närmaste inte kunna simma alls till att simma fortare en den olympiska guldmedaljösen han för tillfället jagar, eller om det är lära sig dansa lika förföriskt som en proffessionell danserska.

De första nio kapitlen går under benämningen 'lektioner' och är korta avslutade berättelser som i stor sett följer samma mall. Kintaro tar ett jobb någonstans, ofta för att komma närmare en snygg tjej, och börjar sina studier. Under historiens gång kan han skapa fullständig förvirring och kaos runt omkring sig och alla andra brukar på ett eller annat sätt till sist hata honom. Under tiden gör han dock saker i det dolda utan att på något sätt ta åt sig äran och det hela slutar med att alla inblande till sist erkänner Ooe Kintaro som en fantastisk människa och kvinnorna blir till sist förälskade i honom. Kintaro får dock inte ofta skörda frukterna av detta utan är redan på väg till nästa studieobjekt.

Efter dessa nio lektioner övergår ''Golden Boy'' till att innehålla längre berättelser där varje kapitel benämns 'studier'. De verkar i stort sett följa de kortare berättelsernas övergripande struktur men handlingen är mer utvecklad och komplicerad. De blir också allt märkligare och i de senare volymerna har en manick de kallar ''mind control'' fått en framstånde plats.

I berättelsen om Midorikawa Miho jobbar Kintaro som biträde i en närbutik. Dagligen kommer den vackra Miho in i affären och Kintaro börjar givetvis att studera henne. Till sin hjälp har han ett par sinrika glasögon så att det ser ut som om han tittar åt ett håll men egentliger ser åt ett annat. Kintaro upptäcker att Miho snattar men han lyckas aldrig komma på henne. Till sist upptäcker han hur hon gör och han blir hennes lärling i konsten att snatta. Som belöning får Kintaro diverse klädesplagg som han hängivet studerar. Miho skolkar från skolan och är på alla sätt en ''dålig'' flicka. Till slut har Kintaro tillräckligt med kläder så att han kan klä ut sig till Miho.

För att se hur väl han lyckats går han till flickskolan en dag då Miho som vanligt skolkar. Kintaro lyckas över förväntan och börjar regelbundet ersätta Miho i skolan. Han ser till att hon uppnår bättre resultat på prov och i sporter m.m. Han blir mycket populär i skolan så till den grad att hans förklädnad utsätts för det slutgiltliga testet: han älskar med en annan flicka i klassen. Otroligt nog lyckas han med detta konsttycke.

Detta spel kan naturligtvis inte fortgå i det oändliga och Kintaro upptäcks till slut, med en smärtsam avklädning som följd. Detta till trots visar det sig att trots att han förolämpat och generat alla inblandade så har han i vanlig ordning arbetat i det tysta så att till sist alla erkänner för sig själva att de tycker om honom. Miho har t.ex. med hjälp av ett finurligt TV-spel blivit bättre i skolan och Kintaro har även lappat ihop hennes förhållade till föräldrarna.

Animen ''Golden Boy'' är en OAV-serie i sex delar (varav jag sett de fem första). Varje del förutom den sjätte, som är en originalhistoria skriven för OAV-serien, är baserad på varsin av de kortare berättelserna i mangan. Det finns förresten även en CD med ett radiodrama som också den kommer från mangan. Den CD'n blev jag annars lite besviken på. De hade bara ED i två knappt särskiljbara varianter och några sånger som inte förekommit i animen och även ett lååångt radiodrama, men om du är intresserad av att höra Egawa själv sjunga så kan jag rekommendera den.

För att återvända till animen så tycker jag att första delen var fantastiskt rolig. Charadesignen ligger väldigt nära mangan med dess alterneringar mellan hyperrealistiska teckningar och karikatyrer. Kintaro jobbar till en början som städare på ett mjukvaruföretag där enbart kvinnor jobbar. Ett utmärkt studieobjekt för Kintaro och den första lektionen är att städa toaletten som alla dessa skönheter använder! Alteftersom historien fortskrider lyckas han som vanligt skapa kaos när han i bästa välmenande råkar radera tre månaders arbete för företaget.

Temat är enkelt men animen är proppfull med skämt, de flesta identiska med mangan, och rösterna spelas på ett suvveränt sätt av bl.a. Iwata Mitsuo som Ooe Kintaro och Tsuru Hiromi som den kvinnliga chefen (Lufy i ''Gall Force'', Ayukawa Madoka i ''Kimagure Orange Road'' och Ooaya Mari i ''Magical Taruruuto-kun'' (som bygger på en av Egawas tidiga manga)). Andra röster som deltar i biroller är Inoue Kikuko, Iwao Junko (Key i ''Key'') och Kanai Mika (Suchie Pai naturligtvis!).

Jag vill bara helt kort bara nämna en annan manga som Egawa Tatsuya gjort som heter ''Magical Taruruuto-kun'', som även den finns som anime. Den handlar om Homma som lyckas sammankalla Taruruuto-kun, en trollkarl som ger Homma tre önskningar. Taruruuto har dock glömt hur han tar sig tillbaka och måste därför stanna hos Hommas familj. Taruruuto försöker så gott han kan, hans magi visar sig nämligen inte vara helt tillförlitlig, hjälpa Homma men ofta blir det en katastrof. Taru har t.ex. ett par magiska glasögon som om man säger den magiska trollforlmen '' miru miru'' gör att man kan se genom kläderna på folk, med akut näsblod som följd.