Krister Joas
Boken ''Manga! Manga! The World of Japanese Comics'' av Frederik L. Schodt har sedan 1983 då den kom ut varit ett referensverk för alla intresserade av manga i väst helt enkelt för att det har varit ett av de få verk här som på ett seriöst sätt behandlat manga. Nu har Schodt kommit med en uppföljare med titeln ''Dreamland Japan: Writings on Modern Manga''. Den största skillnaden mellan de två böckerna är att den nya tar upp mer om manga i väst eftersom manga på dessa mer än 10 år sedan den förra boken har blivit allt vanligare och mer lättillgängliga i dessa trakter.
I ''Dreamland Japan'' ger Schodt en bakgrund till marknaden för manga i Japan och går igenom en mängd regelbundet utgivna tidningar. Han presenterar respektive tidnings specialiteter och målgrupper på ett förtjänstfullt sätt. I boken tas även lite historik upp och jag tyckte det var speciellt intressant att läsa om vad som hänt de senaste åren. Han nämner t.ex. det berömda fallet med massmördaren Miyazaki och svallvågorna efter det men konstaterar samtidigt att allt är i princip tillbaka till som det var innan.
Den största delen av boken ägnar Schodt åt ett urval av manga som inte tillhör de i väst redan stora favoriterna. Han försöker ge en mer nyanserad bild av vad manga är. Det kan vara lite svårt att se Schodts exempel som typiska men eftersom marknaden är så pass varierad är det i det närmaste omöjligt att ge en typisk bild av marknaden.
Min allvarligaste kritik är hur Schodt behandlar manga i väst. Han verkar sätta likhetstecken mellan den ''engelskspråkiga världen'' och ''övriga världen'' och ibland får det ganska skrattretande effekter. I kapitlet med titeln ''Manga in the English Speaking World'' går han efter en poänglös historia om ett besök i England över till att ytligt beskriva manga i Korea och andra asiatiska länder! Därefter skriver han ett par stycken om Frankrike. Jag får den uppfattningen att Schodt slängt in dessa hastiga kommentarer i allra sista stund.
Trots Schodts intressanta och till synes klarsynta observationer om manga i Japan så får hans behandling av situationen i väst mig att ifrågasätta hans auktoritet i ämnet. För Schodt finns det i stort bara två marknader, den amerikanska och den japanska. Detta trots att han nämner att man i Frankrike inte hade samma problem att överbrygga de kulturella skillnaderna när manga började säljas där vilket jag tolkar som att marknaden i Frankrike inte är som den i USA. Enligt Schodt kommer ''de flesta'' manga i Europa från de amerikanska översättningarna vilket inte stämmer med mina observationer, förutom i vissa länder såsom Tyskland och Sverige. Jag vet inte hur pass stora marknaderna i Europa och USA är jämfört med varandra men jag gissar att båda är tämligen små i jämförelse med den japanska.
Schodt slår även fast att ''The two predominant and most distinctive forms of comics in the world today are those of America and Japan...'', alla andra ser Schodt som obetydliga variationer. Han går t.o.m. så långt som att hävda att ''Modern comics were invented in the United States...''. Det är möjligt att detta är korrekt men han ger inga som helst bevis för dessa påståenden utan de behandlas som självklara fakta. Alla dessa småsaker tycker jag visar på att Schodt borde ha hållit sig till manga såsom den är i Japan och överlåtit ''resten av världen'' till någon mer kompetet analytiker.
Trots min kritik av boken fann jag den intressant i de avsnitt som behandlade just manga. Jag känner kanske en viss tveksamhet när det gäller urvalet av manga. Schodts exempel är väldigt personliga, avsedda att visa på bredden och variationsrikedomen snarare än att ge läsaren det mest typiska eller populära, även om han i boken ofta säger ''den mest populära'' om flera av manga han nämner. Det blir till sist tomma ord som jag inte litar mycket på.
Den andra boken jag vill skriva lite om heter ''The Anime! Movie Guide'' och är skriven av den entusiastiska Helen McCarthy, som är känd som den drivande kraften bakom tidningen ''Anime UK'' och fandom i England över lag. Den här boken är mycket ambitiös och försöker gå igenom så många filmer och OAV:er utgivna under tiden 1983 till 1995 som möjligt. Eftersom McCarthy skriver från ett brittiskt perspektiv så prioriteras titlar och annan information från eventuella utgåvor i England. Titlarna är tyvärr arrangerade efter vilket år de producerades vilket gör det omöjligt att leta upp all information om en längre OAV-serie utan att slå flera gånger i registret.
Jag måste säga att jag är imponerad av McCarthys berömvärda projekt. Boken känns dock ofullständig och man hittar ideligen kommentarer som ''jag vet inget om denna film''. Jag tycker inte att detta gör så mycket eftersom man kan se den som ett verk avsedd att kompletteras och utvidgas, förhoppningsvis regelbundet. Boken känns visserligen som en bok gjord av en amatör och en fan men samtidigt uppskattar jag att McCarthy i boken erkänner när hon inte vet allt. Jag hänför dessa små brister till McCarthys begränsade resurser. Boken är gjord av en fan till andra fans. Den är också mycket aktuell och det är bra att den finns tillgänglig nu och inte blivit försenad om mycket mer tid ägnats åt att kolla fakta och komplettera.
McCarthy försöker ge betyg åt så många filmer som möjligt med en skala från 0-5, med halva betygsteg. Som alltid när det gäller betygskalor så hittade jag raskt exempel som inte stämmer alls med min egen uppfattning. Vad värre är, vilket också är tämligen vanligt när man har betygsskalor, så verkar det inte alltid stämma överens med beskrivningen av filmen. Ibland är betygen baserade på annan information än att ha sett filmen i fråga men då är betyget markerat med ett frågetecken.
Ganska snabbt hittade jag även direkta felaktigheter som påståendet att det i ''Urusei Yatsura Beatiful Dreamer'' var Ataru som orsakade drömvärlden när det i själva verkat var Lums dröm. Indexet är omfattande och arrangerat efter i första hand brittiska titlar. Det får ibland lite irriterande följder som att slå upp ''Beatiful Dreamer'' bara för att läsa ''see Urusei Yatsura Beatiful Dreamer''. Ibland kommer dessa titlar precis bredvid varandra eftersom de bara är obetydliga varianter. Jag är av den åsikten att man i dessa fall helt enkelt kan sätta ut sidnumret istället för att tvinga läsaren att slå en extra gång i registret. Man sparar ändå ingen plats, snarare tvätom.
I boken hittar man ibland informationsrutor med text som tar upp mer eller mindre intressanta fakta och observationer för att lätta upp den annars torra faktaspäckade läsningen. Oftast känns dessa texter malplacerade och ger inte så mycket. De är ibland bara ivägen när man använder boken som referensverk.
Trots mina små klagomål rekommenderar jag boken varmt och ser fram emot nästa upplaga.
Krister Joas