Recensioner

Krister Joas

''Kitte ni Junky Road'', manga av Hagiwara Reiji, Kindai Mahjong Comics, 1990, det finns minst två volymer. ''Kirara'', manga av Yui Toshiki, Young Jump Comics 1994, fyra volymer än så länge. ''Boku no Mari'', manga av Takeuchi Sakura, Young Jump Comics Special, 7 volymer (juni 96)

Efter detta långa sidospår om mahjong kanske det passar bra med några recensioner av manga. ''Junky Road'' är en mahjong-manga av Hagiwara Reiji ( ). Titel såväl som själva designen av mangan och innehållsförteckningen samt det faktum att en av huvudpersonerna är en flicka som liknar Ayukawa Madoka antyder att denna manga till viss del är inspirerad av ''Kimagure Orange Road''.

''Junky Road'' handlar om Mizutani Kouichi ( , lite osäker på läsningen av namnet) vars stora hobby är att spela mahjong. När serien börjar blir han fullständigt fökrossad när hans spelkamrat talar om att han är upptagen för kvällen. På väg hem ramlar hans mahjongspel av cykeln, bara för att göra olyckan fullständig. Nu träffar han flickan Nanase Midori ( ) som går i samma klass men som normalt håller sig för sig själv. Det visar sig att hon jobbar i en mahjong-salong som heter ''Orange Cat''.

Nu tar ett spännande mahjongspel sin början. Mizutanis tre motståndare är master, salongens föreståndare, Midori och en tillfällig gäst vid namn Hagiwara (Reiji formodar jag). Spänningen byggs successivt upp och vi dras in i Mizutanis resonemang om vilka brickor han ska slänga. Vi lider med honom när han förlorar första omgången. Spelet fortskrider och trots att Mizutani kämpar med näbbar och klor slutar till sist matchen med en stor förlust.

Ny dag och ny match. Denna gång kommer en yngre skolkamrat, Masumi-chan, med och Mizutanis vanliga spelpartner, vilken krävde en smäll på käften för att övertalas. Till allas stora förvåning dyker Midori upp tillsammans med Masumi hos Mizutani. Återigen bygger Hagiwara upp spänningen och blandar det med en gnutta humor.

''Junky Road'' fortsätter med ideliga nya mahjongmatcher. De spelar på stranden, i regnet, överallt... Ska Mizutani uppnå sina drömmars mål och bli en professionell mahjongspelare? Ja, det är frågan vi alla ställer oss.

Yui Toshiki ( ) har förmåga att göra märkliga och vältecknade serier och en av mina senaste bekantskaper är ''Kirara''. ''Kirara'' handlar om flickan Kirara som på väg till sitt bröllop råkar ut för en trafikolycka. Hon kommer tillbaka som ett spöke men åtta år innan olyckan och ställer till besvär fär stackars Asai Chikahira (som kort och gott kallas för Konpei), pojken hon skulle gifta sig med, och dagens Kirara.

Yui är även känd för sina CG-bilder, av vilka ni kan se ett exempel på härintill, och han har givit ut art books med några av hans mest imponerande verk. Hans stil är mycket distinkt med bl.a. det typiska håret och ögonen.

Bilderna kan kännas lite kalla och syntetiska då de ibland är alltför perfekta. Han utnyttjar datorer så att det verkligen ser ut som om bilderna är gjorda med en dators hjälp. Som kontrast är serien inte alls i samma stil. Vissa drag kan man dock identifiera i mangan, speciellt ögonen som ofta är gjorda med screentoner på ett mycket typiskt sätt.

''Kirara'' är kort och gott underhållning. Vältecknad med mycket humor och vansinnigheter och en dos halvnakna flickor bara för att göra det hela komplett. Det är faktiskt lite svårt att beskriva den här mangan eftersom den är ganska ytlig.

''Boku no Mari'' handlar om Karigari Hiroshi ( ) som tillverkar en robot i sin källare som är en kopia av hans hemliga kärlek i skolan, Mari ( ). Han lyckas över förväntan och det dröjer inte länge förrän Hiroshis egenhändigt tillverkade Mari ( ) träffar den äkta varan. Hur otroligt det en låter köper alla inblandade att den nya Mari är Hiroshis syster, med samma namn som Mari (men skrivet i katakana).

Speciellt gillar jag den enkla teckningsstilen i mangan vilken också överförts ganska väl till animen. Animen har en underbar färgskala och ljudkvalitén, musik såväl som ljudeffekter, är fantastisk. Animen komprimerar mangan ganska kraftigt och ibland är animens berättelse lite mer rafinerad och välutvecklad där mangan hoppar lite. Animen hålls samman lite bättre. Nu vet jag inte vad som kommer att hända i animen men mangan blir så småningom rätt så märklig. En äldre mysko syster till Hiroshi dyker upp, en robot som kan ändra form gör också entré. Kanske är det så att animen förblir lite mer main stream.

Många av situationerna i både mangan och animen känns väl igen från liknande robothistorier men det känns likväl fräscht. I rollerna som Mari hör vi Miyamura Yuko (Tamano Hinagiku i ''Wedding Peach'', den pojkaktiga flickan), som även sjunger slutsången. Hiroshi spelas av Iwata Mitsu vars storhet jag upprepat nog vid det här laget, och den äkta Mari spelas av Asada Yoko (hon har inte gjort så mycket men hon har en liten roll i ''Golden Boy'').